Rabarber på skivan

För att vara en lugn och gemytlig dag så fungerar allt för få saker runt mig. Under ett kort ögonblick började jag spekulera i förekomsten av illvilliga personer i min närhet.

Ibland sammanfaller ett flertal underliga situationer med varandra och den här dagen var en sådan dag. Först fastnade jag framför datorn så som jag brukar. Ett och annat bra hanns med men också det där andra som bara ska tittas på lite snabbt. Jag klev upp ganska tidigt, halv sju, för att titta till mina söner som klagat på snuva och huvudvärk. När de sedan gått till skolan så var klockan strax efter sju och jag satte mig vid burken. dagen skulle bl.a. innehålla en tur till Kungälv så jag tänkte som sagt bara titta igenom det viktigaste innan jag drog iväg. När klockan var halv ett så begrep jag att dagen började fly sin kos. Fem och en halv timme senare vaknade jag till ur mitt transliknande tillstånd.

Hupp! Iväg till Kungälv med cd-boken i spelaren där ett mord på ett sjukhus i Lund hade begåtts. Jag parkerar bilen utanför Hälsö fisk, gratis på min ära, och travar tvärs igenom det lilla centrumet, förbi kommunhuset mot apoteket. Vid kommunhuset blinkar och tutar en bil på mig. Eller på någon annan? Herrarna i bilen vinkar febrilt och jag försöker se in i den mörka bilen. Bilen tutar men jag ser fortfarande inte vem som sitter däri. Nej, det var nog inte till mig men det känns lite konstigt när jag går därifrån utan att ha vinkat till de okända männen i den fina bilen. Nåja, hur som helst. Det var nog inte till mig de blinkade.

På apoteket skulle jag hämta ut några receptbelagda mediciner och tågade fram till nummerlappsautomaten samtidigt som jag i ögonvrån såg att det inte satt en själ och väntade på sin tur. Vilken tur! Det brukar ju alltid vara kö här vid den här tiden, tänkte jag. Pensionärer och lunchare som slunkit ut för ett snabbt ärende. "Är det digitalt recept?" frågar expediten eller vad de nu heter och är. Glad som jag är över tekniken så svarar jag ja på frågan och hennes ansikte skrynklar ihop sig. Det är datastopp! De kommer inte åt något alls via sina datorer och jag får lomma ut igen utan uträttat ärende. Inget att göra. På vägen tillbaka möter jag socialdemokraternas starke man i Kungälv, Miguel Odhner och han vinkar till mig! Va? Nu igen? Jag kunde svära på att han tittade rakt på mig och vinkade. Jag känner inte honom, vi har aldrig träffats och jag är inte kungälvs mest kände högstadielärare i Lilla Edet, vad jag vet. Nej, han vinkade inte till mig, tänker jag samtidigt som Miguel öppnar en drickaflaska med sin snusdosa. Vad konstigt. Först den där bilen och nu Miguel Odhner. På samma ställe. Är det stora vinkar dagen idag eller har jag en skylt på ryggen med en uppmaning om att vinka febrilt till stollen med skylt på ryggen? Udda.

Jag slinker in på Systembolaget för att köpa en flaska vin till helgens middag och där inne händer det just inte något men jag är på min vakt. Lite suspekt är det när jag och en annan man står axel mot axel och studerar specialhyllan för öl. Tänk om jag hittar något intressant samtidigt som han gör det och att vi då båda böjer oss fram samtidigt mot samma flaska. Det hade varit skumt men nu blev det inte så. Jag gick mot kassan istället.

Ica Maxi blev nästa anhalt där det bara skulle införskaffas några småsaker samt att ett litet paket skulle hämtas. I paketet ska det ligga en dvd-skiva med operativsystemet "Windows 7" på och spänningen låg lite i luften. Nästan som julafton fast med en massa okända människor på Ica Maxi. Dagen innan hade jag försökt spåra paketet eftersom det stod att det skulle hämtas efter klockan tre "i morgon". vadå, imorgon? Räknat från vilken dag då? Paketet skulle tydligen ha gått ut med lantbrevbärare av någon anledning men det hade jag inte beställt och vi hämtar alltid våra paket på Maxi. Nej, inget paket. Vad konstigt, sa damen bakom disken och vimsade runt. Ringde till posten och frågade, vimsade lite till och förklarade. Paketet hade varit ute hos mig med lantbrevbäraren men nu skulle det alltså vara på Maxi. Först posten i kungälv, till lantbrevis och sedan till Maxi. På Maxi fanns inget paket. Konstigt. Damen bakom disken tyckte att detta var pinsamt och att de naturligtvis skulle leta reda på mitt paket.

Väl hemma igen så känns det som om den här dagen gett mig många intressanta saker att fundera kring. En spännande dag men som samtidigt känns lite som en långkörarserie på TV utan slut. Det känns lite som om jag befinner mig i det där avsnittet när man funderar på om det inte är dags att sluta följa denna långkörare. Hade varit intressant att få reda på hur det går men är det värt alla timmar? Det ska hur som helst bli spännande att följa mitt pakets väg till mig. Hur det nu än är så ska jag väl få mitt operativsystem någon gång. Eller? Tänk om Miguel Odhner har fått mitt paket och att det var därför han var så glad att se mig?