Frågeställningar mark III

Eftersom jag inte kan sova och kroppen ändå värker så ger jag mig på att försöka återskapa en del av den "spaning" jag hade på "Digitala lärresurser" som försvann.

Det förra inlägget avslutades med att fundera över rättigheter och ersättningar. Förväntningar på mig som redan invigd och att jag får passa mig för att inte hamna i arbetsuppgifter som jag inte klarar upp utan någon typ av backning eller stöd.

Eftersom jag till viss del är för att information ska vara fri så tänkte jag efter att jag läst skriften "Digitala lärresurser" på det här med frihet. Ser man till det material vi använder i skolan så ser jag det som en självklarhet att vi ska ha fri tillgång till material som lärare eftersom vi då också har en möjlighet att förbättra detta material. Det kräver i och för sig en viss prestigelöshet, att våga släppa taget om sin produkt och inse att den kan bli bättre om jag tar hjälp av andra. Fri tillgång till varandras material ger alltså en ständig förbättring av materialet men inga inkomster. Till detta kommer att jag förordar en öppenhet och transparens i det vi gör. Det ger oss en ökad rättvisa och en stärkt demokrati men släpper jag allt fritt och öppnar upp för andra att ta del och använda så ger det mig heller inga inkomster. Jag är kluven. Varifrån ska den hårt arbetande kreatören få sin inkomst? Vem ska betala för min tid?

Som det ser ut idag så är det läraren själv som betalar. Inte bara pengar till kaffekassan eller till avslutningens tårta till eleverna utan också med sin tid. Många lärare blir lite lätt askgråa med åren, har jag sett, och detta bl.a. för att de är så duktiga. De kräver ingenting utan gör allt mer med friheten och öppenheten framför sina ögon men till vilket pris?

Har skolan blivit bättre under de senaste 30 åren? Sker det en förbättring fortfarande eller har det stagnerat? Går det framåt så långsamt så att vi inte är kapabla att registrera förändringen? Ska skolan bli statlig igen så att staten kan bestämma åt oss hur mycket tid vi ska lägga ner på grundutveckling på golvet? Frihet och öppenhet i statens namn! Är det frihet då?

I avsnittet "Utblick mot framtiden" beskrivs också hur ojämnt fördelad framtiden är. Den är redan här men bara hos vissa. I det tekniskt framstående landet Sverige så är det många av dem som ska lära ut som inte kan. De vill inte kunna och de har ingen lust att kunna. "Vi gör som vi alltid har gjort för det har fungerat förr", säger de och så är den utbildningen i det nya platt som en pannkaka. Jag undrar hur vi i hela friden ska få hela lärarkåren att hamna på den gemensamma basplattformen som vi måste stå på inför framtiden. Vi måste befinna oss där allihop innan vi kan börja arbeta med t.ex. digitala lärresurser. Visst måste det vara krav på att vi ska befinna oss där? Vi introducerar ny teknik i skolan men det är bara hälften av personalen som kan använda den och bara en tiondel som verkligen gör det.

Den enskilde läraren med intresse kan inte gå igenom allt material på nätet. Allt det där som är bra och som skulle kunna göra skolan både bättre och roligare. Så länge som inte alla är med och uppe på plattformen så blir det helt enkelt för mycket material att gå igenom. Det finns för mycket bra på nätet.

I den avslutande delen av texten skrivs det om läraren och rädslan för att den ska ersättas av tekniken. Sannolikt är att läraren aldrig kommer att ersättas men däremot så måste läraren få en ny roll i utbildningen.
Den nya rollen är redan här men jag undrar om utbildningens befälhavare har uppmärksammat det med tanke på att "skolan" tycks mig stagnerad och betongfast i sina värden. Det är inte bara läraren som måste finna sin nya roll utan hela institutionen skola.