fredagen den 2:e december 2011

Att bli ett med sitt nät

Hur bli man ett med sitt nät?
Under många år har nätet varit en del av vardagen. Under den tidiga tiden när knäna skavde parketten i vardagsrummet och vi kröp runt i 28 och 8-hastighet så fanns inte riktigt känslan av att det kunde bli så mycket mer. 36K och senare 56K dök upp som tonårstid där sannolikheten att förstå vuxenvärlden kändes hur avlägsen som helst. Frihet och enkla vägar till direkt tillfredsställelse  i den svindlande hastighet som detta innebar fogade in mig i den värld som inte alla får uppleva. En värld som alla ungdomar idag tar förgivet när de missar sin digitala pubertet. Det har varit fantastiskt. Att jag som vuxit upp i Jämtland och Göteborg under 70- och 80-tal fått vara med om att gå från totalt analog till digital ända ut i handlederna (lustigt med tanke på ordet digital's betydelse). Fingerspetsarna hoppas jag aldrig nå i detta men händer det så händer det.

Allt mättes i antal 1,44 Mb och det jagades billiga tiopack där den enträgne ibland kunde hitta Maxellpackar med två extra diskar i. Från Windows 3.1 till Windows 95 och hela världen passerade revy under tiden som sjösjukan satte in som om man vore satt på Stenafärjan i hård motvind till Fredrikshavn. Produktionen satte fart och snart var man där. Äntligen framme i världens största utrymme. En bråkdel av dagens digitala värld men så stor att cd-skivan med uppslagsverket snabbt kasserades till högen av cd-skivor med program som köps billigt för framtida bruk. Ett bruk som aldrig dök upp för övrigt.

CD-skivan kom och gick och det var så sent som i helgen som jag kastade ut mina gamla inspelade VHS-kassetter och plockade undan alla cd-skivor med musik på. Att kasta VHS'erna var inte svårt och att lägga undan cd-skivorna kändes ganska naturligt. Tänk att det inte var så länge sedan som jag plockade fram mina LP-skivor för lite nostalgi och upptäckte att det antingen var alldeles för tidigt eller på tok för sent som de kom fram igen. De fick för övrigt också krypa in i sitt hörne i krypvinden.

En handhållen dator med windows-gränssnitt har jag också haft. Den fick jag för snart tio år sedan och den var en fantastisk nyhet i fickan. Likt dagens smartphones slukade den batteri och och tid från mig med sitt innehåll som kanske kunde användas på något nytt sätt. Jag läste böcker på den redan då. Arn-trilogin slukade jag via en liten skärm på fem tum bara för att det gick. Konstigt ändå att jag är lika begeistrad idag över möjligheten att läsa böcker via en liten manick. Idag är det i och för sig inte själva möjligheten i sig utan hur man går till väga. Att sitta var som helst och koppla upp sig mot sitt eget bibliotek där hemma i kommunen och ladda ner en bok lika kvickt som en floppydisk tar på sig att bara snurra sitt första varv är ganska fantastisk. Att manickerna sedan är sammankopplade med varandra så att jag aldrig (jo, det gör jag ändå) behöver oroa mig över om jag har med mig det jag ska ha med mig i den manick jag har med mig.

En dator, två och sedan flera. Telefoner som är datorer och plattor som ser ut som telefoner men är mer som datorer. Tangentbord eller pekskärm med olika storlekar och så, i morgon. Vad händer då? Tittar man bakåt för att förstå framåt så är det verkligen lika svårt som tidigare att förutspå manickernas vardande. Det enda som jag kan säga är egentligen att det är vår fantasi som har försett oss med det vi har idag. Fantasin har gett oss alla de manicker som vi använder idag och det är fantasin som begränsar oss in i den verklighet vi lever i idag. Fantasin verkar ganska avgörande här, eller vad tycker du?

Framme i nuet så har jag drabbats av informations-överkonsumtion. Jag är uppkopplad hela tiden och tar del av mer och mer för varje dag som går. Jag försöker hitta nya vägar till det som är bra för just mig och inget annat. I mitt letande hittar jag nytt som är bra för mig och som behöver passas in i det jag redan hittat. Det tar ännu mer tid. Jag förutspådde för några år sedan att det mesta kommer att finnas gratis och att det är sållandet vi behöver betala för. Så är det idag när det gäller information och underhållning. Det finns hur mycket som helst av det som vi tidigare betalade för, för att få något av över huvud taget. Det finns enklare gratisversioner av allt. Musikutbud, spel och TV. Ja, verkligen tv som det ser ut idag. Jag har den variant som jag ser som gratisvarianten. Antingen är den fullspäckad med reklam eller så är den så billig att producera att den kan skvala ut till mig utan reklam. Jag vet inte vad jag tycker är bäst.

Information och kommunikation flyter in i varandra. Att enkelt föra vidare vad andra hittat på nätet är idag väldigt enkelt. "Digital Curation" hjälper till i letandet efter det du vill hitta genom att du talar omför "sökaren" vad du är intresserad av. Du för hjälp med sökandet och andra ser vad du hittat och för det vidare. Du blir alltså en dela av andras hjälp i sökandet och de blir din hjälp. Vi är flera som plockar saker från varandra och ibland känns det nästan som om jag känner dessa personer trots att jag aldrig träffat eller pratat med dem. Jag har ibland sett dem på bild, tror jag, och det räcker för mig. Det är intresset som för oss samman.

Vad får jag ut av det här nu då? Svårt att säga egentligen. Det blir bara mer och mer hela tiden och jag tror nog att jag skulle behöva plugga ur helt och hållet ibland. Det var länge sedan jag gjorde det på riktigt. Telefonen är alltid med och med den hela världen. Allt finns där och det lever sitt eget liv även när jag inte tittar in. Kommer jag fram till något nytt utifrån allt detta då? Nej, det gör jag inte. Jag kommer tillbaka till de tre värdena för information som jag hade när jag gick in i detta. Jag lämnar det mesta bakom mig ganska snabbt för att utforska det som ligger strax framför nosen. Hur kan det bli? Hur kan man göra med det? Vem kan göra det? Kan det bidra till att...? Jag läser sällan färdigt en artikel innan tanken far iväg med mig. Dåligt? Nej, det är bra. Jag tittar inte på en hel film utan att snöa bort i att fundera över hur verkligheten fungerar. Jag läser inte en bok, för skojs skull eller inte, utan att hitta femtielva nya eller omarbetade idéer för hur det skulle kunna vara eller bli. Jag skriver knappt klart en egen artikel eller ett blogginlägg längre innan jag vill börja på nästa.

Information overload? Nej, tydligen "överkonsumtion" enligt Clay A. Johnson som beskriver detta i en bok som jag inte läst utan bara "kurerat" på min Scoop.it-sida och som jag hittat via "Curation & the Future of Publishing" via samma webplats. Kommer jag att vilja betala för hjälpen att sålla i allt framöver? Ja, jag tror faktiskt det. Att prenumerera på specifik information som andra letar upp åt mig för en abonnemangskostnad vore inte så dumt. Man "kommer in" en gång per år och svarar på lite frågor om hur livet leker just nu och vad som är kul och så får man stöd i att hitta just detta. Låter bra va? Hur blir man då ett med sitt nät?

Fantasi, intresse och nyfikenhet. 



onsdagen den 30:e november 2011

GR pratar IKT-verktyg

Pedagogiskt Fönster då? Bra samlingsplats kanske?


- Posted using BlogPress from my iPhone

GR-gruppen funderar

FreeLib! Kan det vara något?
SkolArena då? Kan det vara en bra samlingsplats för material för pedagoger.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndagen den 20:e november 2011

TEDxYouthGBG

TEDxYouthGbg. 20111120

Varför är jag här?
Enklast är väl att säga att jag fick förfrågan från en gammal kollega om han skulle få träffa några av sina Facebookvänner på Hotell 11 denna dag. Bara det var intressant i sig men när jag förstod vad det var för evenemang så blev jag ännu mer intresserad.

TEDxYouthGöteborg ska ge mig möjligheten att lyssna till unga talare med ett budskap. Unga talare som vill nå ut. Nå ut med något de själva brinner för eller känner glädje i att få möjlighet att förmedla. Varför är jag då här? Jag jobbar delvis med att försöka få in användningen av ny teknik i utbildning och tidigare har jag sökt efter information och kunskap som kan föra denna process framåt i miljöer där antingen tekniken funnits, där utbildning funnits eller där dessa två mötts på mässor eller seminarier för detta. Resultatet har blivit att jag funnit mig själv sitttande bland andra likasinnade och nickat tillsammans med dem som tycker som jag. Jag har gjort detta ett antal gånger nu under ett par år och det börjar kännas smått underligt. Känslan av att något inte är riktigt rätt infinner sig och byggandet av murar runt oss som förstått börjar byggas.

Det finns olika sätt att komma bort från murarna och det första man kan titta på är om man vill låta dem vara, lämna platsen, eller vara med och riva ner dem. Vill man vara med och riva ner dem så kan man fundera över om man vill jobba från insidan eller från utsidan och det är där jag befinner mig nu. Den känsla jag har är att jag nu klivit utanför muren genom ett litet kryphål i form av TEDxYouthGbg. Det handlar inte i första hand om utbildning eller den nya tekniken utan om de människor som nyligen befunnit sig i, eller fortfarande är i, den miljö vi kallar skola.

Varför är jag här då?
Jag hoppas att jag ska hitta något annat. Något annat som kan få mig att förstå hur den nya tekniken kan användas på ett sätt som driver utbildningen och dess mål framåt. Det som känns problematiskt är att jag inte kan motivera varför jag är här annat än med att det inte går att veta var man ska befinna sig för att hitta det som är nytt. Det finns bara en känsla av att något är bra och att detta kan bidra på något sätt. Hur eller med vad finns det förhoppningsvis ingen som kan svara på innan det händer.

Klockan är snart 11.00 och eventet ska ta sin början.

Första passet bjöd på många olika talare och min publicering koncentrerades till Twitter. Nya människor för mig, förutom Nanook som jag hört tala förut, som med blandade uttryck förmedlade sina tankar kring vad som är viktigt i en människas liv.

#TEDxYouthGBG Kolla hashtaggen på Twitter så får du mer juice i kranen.

Under pausen, strosandes på kajen vid Eriksberg, kom en tanke till mig om att det är först när jag slutar leta efter det jag vill hitta som jag kan finna det. Efter minuter av insjunkande så känns det som om det faktiskt kan vara så. Tyvärr. Det skulle innebära att jag inte behöver vara här. Jag kommer inte att hitta det jag söker här. Däremot så kan det jag får uppleva här innebära att jag hittar det jag söker sedan, tack vare det här. Så är det väl med det mesta att det som händer, ofta händer på grund av att annat redan hänt. Det är inte... Det är inte händelsen jag kan påverka utan möjligheterna. Det blir viktigare, kanske för mig, att jag gör saker möjliga i varje sak jag gör. Det blir viktigare med blivandet istället för varandet.

Nog funderat. Nu är klockan 13.15 och andra passet tar sin början.

Många talare bjöd på nya infallsvinklar och det är när man görs varse om sina egna fördomar som det blir riktigt intressant. Malin, som är hörselskadad, gör att jag ser mina egna defekter så mycket mer. Jag skruvar på mig när jag ska applådera genom att vifta med händerna i luften. Jag tycker att Malin är bättre än alla andra, inte för det hon säger utan för att hon är hörselskadad och säger det. Konstigt. Det ska ju inte spela någon roll om personen är lång eller kort. Hörande eller hörselskadad. Vi är nog alla våra egna begränsare i öppenhet och framsteg. Vi är nog alla den största kritikern av det vi gör men inte alltid lika ofta möjliggöraren och inspiratören.

Det ska bli så skönt när fokus kommer ifrån frågan om ny teknik i utbildning till att handla om ut- och fortbildning för vår gemensamma tid tillsammans. Det ska bli härligt att fokusera på vägen och görandet istället för på det slutgiltiga målet och varandet.

Det är nog riktigt skönt med ett totalt ofokus.

Vad gör jag här egentligen?




- På språng med mobila manicker

fredagen den 18:e november 2011

Drevet går

Vad skulle hända om TV-eken föll och dödade aktivist?



Skulle eken bli "dum" då?

- På språng med mobila manicker

torsdagen den 17:e november 2011

System för fluffiga hjärnor

Hur systematiserar man en lärarkår?
Det finns en skala från det totalt styrda till lärarens roll som inspiratör.

Någonstans finns en mötesplats för dessa, som jag påstår, ytterligheter och den ska kanske vara i den plattform som vi använder.

Vi har idag diskuterat hur vi använder vår plattform som heter Ping Pong för att dokumentera och planera. Vad ska vi utgå ifrån? Kanske är det så att vi börjar att arbeta med sådant som vi blir ålagda utifrån lagar och regler som styr vad vi ska skriva och sådant som vi ska dokumentera.

Vi höll med varandra mest när vi fick förslaget att det är planeringen vi ska utgå ifrån i arbetet i plattformen och att resultatet blir t.ex. en IUP istället. Då kommer vi tillbaka till det som mer är lärarens jobb. Planera utifrån LGR11. Vilka förmågor ska utvecklas? Vad ska vi jobba med för att utveckla dessa? Vad och hur bedöms det? Planeringen är grunden i plattformsarbetet. Bra.



- På språng med mobila manicker

fredagen den 11:e november 2011

IT eller IKT eller...

För att få spets på det här med vad en IT-Pedagog egentligen gör så kan man börja med titeln. Jag vet att det finns de som har utbildat sig till pedagoger inom området men är det inte så att det är lika svårt att hävda genuin kunskap inom detta område som vilket annat pedagogiskt område som helst. För att undervisa i ett ämne så skulle det behövas kunskaper som är så omfattande inom ämnet eller ämnena att de överstiger alla andras tänkbara kunskaper. Dessutom skulle du behöva ha kunskaper inom pedagogik, didaktik och metodik som gör att du kan plocka fram vilket ess ur rockärmen som helst vid vilken tidpunkt som helst och nu pratar vi bara teoretiska kunskaper. Sedan kommer den lilla detaljen med att liksom funka. Att fungera tillsammans med andra i en lärandesituation, att vara social samtidigt som du kan vara bestämd och förtroendeingivande. Med andra ord så pratar vi om en person i 140-årsåldern som fortfarande är vid god vigör både i kropp och sinne.

Att då jobba med IKT eller IT som pedagog ger en extra krydda i anrättningen. Något som ännu inte har nått sin topp, långt från det och som ingen riktigt vet vad det är. Lägg till 50 år på det och vi är nästan i hamn.

Vad är då IT? Informationsteknologi. Vad är IKT? Informations- och kommunikationsteknologi. Skillnaden tycks ligga i att det ska kommuniceras för att IKT ska ske till skillnad från IT där det bara ska informeras.

Enkel definition på det:
Information - Från en till en eller flera andra.
Kommunikation - Mellan två eller flera.

I det senare så har vi alltså uteslutit "en" och hamnat i flerskapet samt att "från" och "till" har upphört och vi har hamnat i "mellan" istället. Är detta verkligen viktigt kan man fråga sig. Ja, det är det. Det är i kommunikationen som mervärde uppstår. Det är mellan två eller flera individer som allt händer då knappt något är viktigt att utveckla om vi är en-samma.

Det passar mig bättre dessutom. IT är väldigt mycket teknik medan IKT mer handlar om användandet och hur människor kan dra nytta av manickerna för att få till det där som vi vill göra tillsammans. Som en liten knorr så skulle jag slutligen vilja slå ett slag för avskaffandet av T:et i förkortningen och byta ut det mot ett "S" istället.

IKS. Informations- och KommunikationsSamarbete.