fredag 11 november 2011

Lärande i en digital värld

Allt sedan mitten av nittiotalet så har jag lärt mig om den digitala tekniken för att det har varit roligt. Inga direkta yttre stimuli för att få mig att utforska och vilja veta mer utan istället en inre drivkraft att komma vidare. Min egen digitala kompetens ligger kanske på en sjua där skalan är 1-10 men vad innebär det? Vad har jag att förhålla mig till då? Egentligen är frågan omöjlig att svara på för en enskild individ eftersom jag först och främst ser min egen utveckling utan koppling till andras eller vad som faktiskt är möjligt att kunna eller veta när det gäller digital kompetens.

Eftersom det alltid finns mer att veta om allt och jag fortfarande har kvar min inre drivkraft att veta mer så vill jag fortsätta att söka kunskap men vi behöver alla hjälp på traven. Kursen LC100N - Digital kompetens, är en hjälp i detta sökande. Det finns inte tid att på egen hand söka information på nätet eller att själv göra alla kopplingar mellan de "platser" som kan ge mig tillgång till informationen. Jag måste ta hjälp av andra för att hitta det som kan ge mig något mer. Jag måste bli en del av något större och dessutom låta det jag kan och mina erfarenheter bli en del av detta större. Jag är ute efter en förståelse av vad som gjort att jag är där jag är idag och en väg att gå för att hitta den plats jag vill befinna mig på inom en snar framtid. Detta kan jag också delge mina kollegor och mina elever vilket skulle kunna vara den väg jag behöver gå för att komma dit jag vill. Kanske är detta lite av det som Wesch pratar om när han beskriver hur människor vill hitta sig själva när de egentligen borde förlora sig själva för att hitta allt.

Filmerna i kursen LC100N lär mig om allt som kan göras med tekniken idag och att vi borde fokusera mer på att utnyttja denna teknik till det som vi egentligen vill uppnå i våra liv. Det är inte användandet av tekniken som är målet utan istället vad vi kan uppnå med hjälp av tekniken som är det intressanta. I lärandet så handlar det inte främst om att behärska tekniken utan om att använda den till att leta, sortera, kritiskt granska och att välja rätt information samt bidra till denna information.

Att arbeta som Michael Wesch gör fokuserar på hur tekniken bara är ett verktyg för att nå längre. För att kunna fokusera på framtiden så måste vi kanske släppa greppet om nuet och börja spekulera mer om hur fortsättningen på vår gemensamma historia kan komma att se ut. När Web 2.0 nu finns runt oss hela tiden, där inget är färdigt utan i ständig förbättring till allas tjänst, så kan vi mer fokusera på vad som är meningsfullt att göra just nu inför den framtid som vi alla vill hamna i. Att arbeta som Wesch gör ger oss möjlighet att utveckla men samtidigt är risken att vi också förvecklar och invecklar det vi gör eftersom mängden möjliga lösningar snabbt hamnar upp mot det oändliga. De kopplingar vi gör mellan oss är idag så många fler på så många fler plan att de snabbt blir svåra att överblicka. Det krävs en mycket kunnig ledare och skicklig organisatör i allt detta när länkarna i det närverk vi befinner oss i blir allt fler.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar