TEDxYouthGBG

TEDxYouthGbg. 20111120

Varför är jag här?
Enklast är väl att säga att jag fick förfrågan från en gammal kollega om han skulle få träffa några av sina Facebookvänner på Hotell 11 denna dag. Bara det var intressant i sig men när jag förstod vad det var för evenemang så blev jag ännu mer intresserad.

TEDxYouthGöteborg ska ge mig möjligheten att lyssna till unga talare med ett budskap. Unga talare som vill nå ut. Nå ut med något de själva brinner för eller känner glädje i att få möjlighet att förmedla. Varför är jag då här? Jag jobbar delvis med att försöka få in användningen av ny teknik i utbildning och tidigare har jag sökt efter information och kunskap som kan föra denna process framåt i miljöer där antingen tekniken funnits, där utbildning funnits eller där dessa två mötts på mässor eller seminarier för detta. Resultatet har blivit att jag funnit mig själv sitttande bland andra likasinnade och nickat tillsammans med dem som tycker som jag. Jag har gjort detta ett antal gånger nu under ett par år och det börjar kännas smått underligt. Känslan av att något inte är riktigt rätt infinner sig och byggandet av murar runt oss som förstått börjar byggas.

Det finns olika sätt att komma bort från murarna och det första man kan titta på är om man vill låta dem vara, lämna platsen, eller vara med och riva ner dem. Vill man vara med och riva ner dem så kan man fundera över om man vill jobba från insidan eller från utsidan och det är där jag befinner mig nu. Den känsla jag har är att jag nu klivit utanför muren genom ett litet kryphål i form av TEDxYouthGbg. Det handlar inte i första hand om utbildning eller den nya tekniken utan om de människor som nyligen befunnit sig i, eller fortfarande är i, den miljö vi kallar skola.

Varför är jag här då?
Jag hoppas att jag ska hitta något annat. Något annat som kan få mig att förstå hur den nya tekniken kan användas på ett sätt som driver utbildningen och dess mål framåt. Det som känns problematiskt är att jag inte kan motivera varför jag är här annat än med att det inte går att veta var man ska befinna sig för att hitta det som är nytt. Det finns bara en känsla av att något är bra och att detta kan bidra på något sätt. Hur eller med vad finns det förhoppningsvis ingen som kan svara på innan det händer.

Klockan är snart 11.00 och eventet ska ta sin början.

Första passet bjöd på många olika talare och min publicering koncentrerades till Twitter. Nya människor för mig, förutom Nanook som jag hört tala förut, som med blandade uttryck förmedlade sina tankar kring vad som är viktigt i en människas liv.

#TEDxYouthGBG Kolla hashtaggen på Twitter så får du mer juice i kranen.

Under pausen, strosandes på kajen vid Eriksberg, kom en tanke till mig om att det är först när jag slutar leta efter det jag vill hitta som jag kan finna det. Efter minuter av insjunkande så känns det som om det faktiskt kan vara så. Tyvärr. Det skulle innebära att jag inte behöver vara här. Jag kommer inte att hitta det jag söker här. Däremot så kan det jag får uppleva här innebära att jag hittar det jag söker sedan, tack vare det här. Så är det väl med det mesta att det som händer, ofta händer på grund av att annat redan hänt. Det är inte... Det är inte händelsen jag kan påverka utan möjligheterna. Det blir viktigare, kanske för mig, att jag gör saker möjliga i varje sak jag gör. Det blir viktigare med blivandet istället för varandet.

Nog funderat. Nu är klockan 13.15 och andra passet tar sin början.

Många talare bjöd på nya infallsvinklar och det är när man görs varse om sina egna fördomar som det blir riktigt intressant. Malin, som är hörselskadad, gör att jag ser mina egna defekter så mycket mer. Jag skruvar på mig när jag ska applådera genom att vifta med händerna i luften. Jag tycker att Malin är bättre än alla andra, inte för det hon säger utan för att hon är hörselskadad och säger det. Konstigt. Det ska ju inte spela någon roll om personen är lång eller kort. Hörande eller hörselskadad. Vi är nog alla våra egna begränsare i öppenhet och framsteg. Vi är nog alla den största kritikern av det vi gör men inte alltid lika ofta möjliggöraren och inspiratören.

Det ska bli så skönt när fokus kommer ifrån frågan om ny teknik i utbildning till att handla om ut- och fortbildning för vår gemensamma tid tillsammans. Det ska bli härligt att fokusera på vägen och görandet istället för på det slutgiltiga målet och varandet.

Det är nog riktigt skönt med ett totalt ofokus.

Vad gör jag här egentligen?




- På språng med mobila manicker