Frågeställningar

Var går gränsen?
Hur ska man tänka när det gäller informationen och det intresse som allmänheten kan tänkas ha av den samma? Är det nu så att frågeställningarna som följer på litteraturen också är tentamen och kontroll så blir det kanske tokigt att lägga ut dessa frågor i förväg till allmän beskådan? Hur det nu än är med en saken så är det just det jag gör.

Flera frågor har redan pyst ut här i texten och eftersom de kommer ur läsandet av litteraturen så är detta i viss del en del av min tentamen. Naturligtvis så måste jag även deltaga i diskussionen på nätet tillsammans med er, kära kurskamrater, eftersom den bekräftar att jag åtminstone har en susning om vad jag pratar om.

Där finner ofta jag nyckeln till problematiken angående fusket med hjälp av nätet. I diskussionen klargörs det hur mycket eleven faktiskt har lärt sig av vad den tagit del av. Då spelar det ju mindre roll, faktiskt, hur eleven kommit över informationen. "Nej, det var inte informationsinsamling vi hade prov på utan nedbrytande krafter i naturen." Jo, då försvinner det problemet för mig där jag ska sitta i timmar och kontrollera "äktheten" i en "uppsats".

Frågan är nog egentligen om jag vet vad jag är ute efter när jag ber om en uppsats? Vet jag vad äkta information är i sammanhanget? Jag tror att många lärare bör sätta sig ner ett bra tag och fundera över vad det är som de faktiskt ska bedöma och betygsätta. Uppfyller eleven målet så är det bra. Punkt slut. "Ja men eleven har ju tagit informationen från..." Är det korrekt information (äkthet)? Kan eleven det eleven ska kunna? Har eleven tillägnat sig kunskapen? Ja men då så!

Hur var det nu med e-posten? Jo, jag fick lök på laxen, grädde på moset och en pinne i brasan när jag läste Dunkels "Vad gör unga på nätet?". Där beskriver hon, liksom jag anat, att e-posten är på väg ut eller kanske snarare på väg att förändras i hur den används och vilken betydelse den ska ha. I samband med detta kom jag att tänka på att det inte längre är Televerket som bestämmer hur vi ska kommunicera. Det är heller inte Radiotjänsts förtjänst eller en sittande regerings påbud som styr oss i första hand. Det är vi själva. Jag frågade mig även tidigare var Lunarstorm tog vägen eller alla andra nätgemenskaper. Vem bestämde att de skulle vara "inne" eller att de absolut inte skulle användas? Det gör vi. Vi som är användare. Kanske är det också därför som hastigheten har ökat. Vi har inte samma tålamod som ett statligt verk och vi har heller inte samma eftertänksamhet. Vi tänker oss inte för lika länge och vi vänder kappan med blixtens hastighet. Är det bra? Är det bra att vi själva har tagit makten över vår kommunikation eller är det en källa till problem och kanske till och med farligt?

Där satt de. Rätt ut i den öppna kunskapens och kommunikationens land. Kan man verkligen göra så här?