lördag 12 september 2009

Svar till Mats: It's Postseminarium - Om att ha tråkigt

Börjar jag från slutet av din text så tror jag fast och rakt på att vi som ska vara lärare i den framtida lärmiljön måste hållas oss i framkant med den "nya" tekniken. Inte tusan satte man en lärare i skolan för hundra år sedan som inte visste att hantera en penna?

När det gäller att ha tråkigt så måste människan kunna hantera tråkighet eftersom den är en del av vardagen. Kanske är det dock så att de unga idag är mer medvetna om alternativen än vad t.ex. jag var för ett antal och några år sedan. Igår åkte jag igenom en liten samling hus, en idyll från svunna tider, där en äldre herre i 80-årsåldern hängde över ett vitmålat staket i samspråk med sin granne, lika gammal. Med motorfordon tog det bara fem minuter att ta sig ut till motorvägen från denna Bullerbytavla och kontrasten var enorm. När man påstår att världen ser annorlunda ut idag så glömmer man lätt att det har den alltid gjort. Världen är i en ständig förändring och den är dessutom inte densamma för någon annan av de dryga sex miljarder människor på jorden. Jag tror t.ex. inte att de två herrarna i Framnäs vid staketet hade det så hemskt mycket mer tråkigt än vad de haft tidigare i sina långa liv. Tråkigheten är alltså inte bara relativ utan individuell i ett oändligt antal variationer beroende på gruppkonstellation. Lika mycket som jag ogillar tråkigheten så vet jag också att den är en av mina största inpirationskällor och perspektivskapare. Kanske är det att uppskatta tråkighet ett av måtten på att bli gammal? Då är det skönt att vara gammal och uppskatta tråkighet tycker jag.
\Lars

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar